Hejdå farfar... ♥

Min kära farfar har bytt dimension ♥ och jag vill dela med mig av en skatt. Det är ett av de finaste minnen jag har med min farfar. Jag minns inte hur små jag och mina syskon var men det var en riktig vinter i Dalarna och farmor hade bäddat ett flak med skumgummimadrasser, trasmattor och filtar. Farfar eller pappa hade spänt upp en grön presenning över flaket som i sin tur var fastspänt efter farfars röda traktor. Jag och mina två småsyskon kröp under presenningen och filtarna och sen bar det iväg på äventyr! 

Vi åkte genom skogen där snötyngda granar fick presenningen att prassla och ibland när vi kikade ut så fick vi snö i ansiktet. Vi kände oss väldigt busiga och fnittrade mest där under filtarna. Det spelade inte så stor roll vart vi var på väg för vi visste att när vi kom fram så skulle vi få farmor och farfars tunnbröd och farmors saft och bullar. Det skakade en del när farfar banade väg och jag minns att jag tittade ner på de enorma hjulspåren och beundrade ögonblicket. Färden fortsatte via sågverket där träflisor dammade i luften och det doftade av nykluven ved. Det är fortfarande en av mina favoritdofter. Mörkret hade hunnit lägga sig under tiden, snöflingorna singlade långsamt och de tjocka snödrivorna glimmade i lyktornas sken. 

Tack fina Arne för denna minnesjuvel. Det finns så klart fler som jag bär med mig och av allt gott som jag har upplevt hoppas jag kunna sprida vidare gott så länge jag själv lever. 

                                 Lycka till på din fortsatta färd ♥