10 oktober 2013

Green, holy love

This season has been so generous with me! My very first season as a homesteader :) 
                                   ♥ Peace in the air... ;)
                                       Stevia, 300 times sweeter than sugar.
Various onions and huge leek!
Breath taking, isn't it..! :D My little piece of work.. in corporation with the sun and the moon and the stars and the wind and the bumble-bees and the clouds and the rain and and and :p
                                                                     Broccoli!
                                                          My sleeping beauty ♥
 
..having a hot chocholate break ;)
Phacelia which I will blend in the soil as green manuring 'til next season. This will keep the soil healthy and the crops delicious ;)
'Let us rise up and be thankful,
for if we didn't learn a lot
at least we learned a little
and if we didn't learn a little,
at least we didn't get sick
and if we got sick, 
at least we didn't die;
so, let us all be thankful.'

♥

9 oktober 2013

The Egg


The Egg
By: Andy Weir

You were on your way home when you died.
It was a car accident. Nothing particularly remarkable, but fatal nonetheless. You left behind a wife and two children. It was a painless death. The EMTs tried their best to save you, but to no avail. Your body was so utterly shattered you were better off, trust me.
And that’s when you met me.
“What… what happened?” You asked. “Where am I?”
“You died,” I said, matter-of-factly. No point in mincing words.
“There was a… a truck and it was skidding…”
“Yup,” I said.
“I… I died?”
“Yup. But don’t feel bad about it. Everyone dies,” I said.
You looked around. There was nothingness. Just you and me. “What is this place?” You asked. “Is this the afterlife?”
“More or less,” I said.
“Are you god?” You asked.
“Yup,” I replied. “I’m God.”
“My kids… my wife,” you said.
“What about them?”
“Will they be all right?”
“That’s what I like to see,” I said. “You just died and your main concern is for your family. That’s good stuff right there.”
You looked at me with fascination. To you, I didn’t look like God. I just looked like some man. Or possibly a woman. Some vague authority figure, maybe. More of a grammar school teacher than the almighty.
“Don’t worry,” I said. “They’ll be fine. Your kids will remember you as perfect in every way. They didn’t have time to grow contempt for you. Your wife will cry on the outside, but will be secretly relieved. To be fair, your marriage was falling apart. If it’s any consolation, she’ll feel very guilty for feeling relieved.”
“Oh,” you said. “So what happens now? Do I go to heaven or hell or something?”
“Neither,” I said. “You’ll be reincarnated.”
“Ah,” you said. “So the Hindus were right,”
“All religions are right in their own way,” I said. “Walk with me.”
You followed along as we strode through the void. “Where are we going?”
“Nowhere in particular,” I said. “It’s just nice to walk while we talk.”
“So what’s the point, then?” You asked. “When I get reborn, I’ll just be a blank slate, right? A baby. So all my experiences and everything I did in this life won’t matter.”
“Not so!” I said. “You have within you all the knowledge and experiences of all your past lives. You just don’t remember them right now.”
I stopped walking and took you by the shoulders. “Your soul is more magnificent, beautiful, and gigantic than you can possibly imagine. A human mind can only contain a tiny fraction of what you are. It’s like sticking your finger in a glass of water to see if it’s hot or cold. You put a tiny part of yourself into the vessel, and when you bring it back out, you’ve gained all the experiences it had.
“You’ve been in a human for the last 48 years, so you haven’t stretched out yet and felt the rest of your immense consciousness. If we hung out here for long enough, you’d start remembering everything. But there’s no point to doing that between each life.”
“How many times have I been reincarnated, then?”
“Oh lots. Lots and lots. An in to lots of different lives.” I said. “This time around, you’ll be a Chinese peasant girl in 540 AD.”
“Wait, what?” You stammered. “You’re sending me back in time?”
“Well, I guess technically. Time, as you know it, only exists in your universe. Things are different where I come from.”
“Where you come from?” You said.
“Oh sure,” I explained “I come from somewhere. Somewhere else. And there are others like me. I know you’ll want to know what it’s like there, but honestly you wouldn’t understand.”
“Oh,” you said, a little let down. “But wait. If I get reincarnated to other places in time, I could have interacted with myself at some point.”
“Sure. Happens all the time. And with both lives only aware of their own lifespan you don’t even know it’s happening.”
“So what’s the point of it all?”
“Seriously?” I asked. “Seriously? You’re asking me for the meaning of life? Isn’t that a little stereotypical?”
“Well it’s a reasonable question,” you persisted.
I looked you in the eye. “The meaning of life, the reason I made this whole universe, is for you to mature.”
“You mean mankind? You want us to mature?”
“No, just you. I made this whole universe for you. With each new life you grow and mature and become a larger and greater intellect.”
“Just me? What about everyone else?”
“There is no one else,” I said. “In this universe, there’s just you and me.”
You stared blankly at me. “But all the people on earth…”
“All you. Different incarnations of you.”
“Wait. I’m everyone!?”
“Now you’re getting it,” I said, with a congratulatory slap on the back.
“I’m every human being who ever lived?”
“Or who will ever live, yes.”
“I’m Abraham Lincoln?”
“And you’re John Wilkes Booth, too,” I added.
“I’m Hitler?” You said, appalled.
“And you’re the millions he killed.”
“I’m Jesus?”
“And you’re everyone who followed him.”
You fell silent.
“Every time you victimized someone,” I said, “you were victimizing yourself. Every act of kindness you’ve done, you’ve done to yourself. Every happy and sad moment ever experienced by any human was, or will be, experienced by you.”
You thought for a long time.
“Why?” You asked me. “Why do all this?”
“Because someday, you will become like me. Because that’s what you are. You’re one of my kind. You’re my child.”
“Whoa,” you said, incredulous. “You mean I’m a god?”
“No. Not yet. You’re a fetus. You’re still growing. Once you’ve lived every human life throughout all time, you will have grown enough to be born.”
“So the whole universe,” you said, “it’s just…”
“An egg.” I answered. “Now it’s time for you to move on to your next life.”
And I sent you on your way.

                                    ♥

19 september 2013

Lurig chokladkaka med ätbara blommor

Det finns massor av ätbara blommor och jag har odlat några sorter. Det här är ju bara början som ni förstår!

Nedan, 'Death by Chocolate' som jag kallar den ^^ (Chokladkaka med rödbetor. Mina egna, så klart!) För att kunna äta rödbetor hela året som smakar som färska har jag fått lära mig att lägga in dem i sand och varva betorna med sandlager. Det är viktigt att de inte nuddar varandra, utan att de har tillräckligt med sandspace :)


DU BEHÖVER
2 stora rödbetor
100 g mörk choklad
4 dl vetemjöl
3 dl farinsocker
4 msk kakao
2 tsk bakpulver
1 ägg
50 g smör
2 dl mjölk
socker
smör
Till garneringen blandas florsocker med lite vatten eller citronsaft


GÖR SÅ HÄR
Skala och riv rödbetorna grovt
Blanda de torra ingredienserna i en skål
Smält smöret, vispa ägget fluffigt och häll i smör + mjölk 
Vänd i rödbetorna och blanda torra + blöta ingredienser till en smet

Smöra och sockra formen, grädda på 175°C i ca 25 min
Smeta på garneringen när kakan svalnat

Snaska ordentligt och låt dina vänner få gissa ingredienserna! ^_^

                                    ♥


18 september 2013

Tigertomater och dimmiga höstmorgnar

Tio sorters tomater :) På burk :) 
Hihi.. lägg märke till de klockrena etiketterna :p
Tidigare i morse...  
Så många gånger som jag tänkt att Om jag bara hade kunnat så skulle jag med detsamma printa 1000 levande vykort av den omedelbara vyn och sprida dem till alla jag mötte samtidigt som jag utropade "Ser ni!!! Livet är här och nu! Det är Så Vackert!!"Känner ni magin? Den glimtar för resten av dagen och glänser med sin härvaro trots sin dåvaro. Horisonten är långt där borta. Bortom och verkligheten är nära. Återtanken på dessa livets förgyllda ögonblick då jag fått samexistera gör mig Så Tacksam! Det finns hur mycket fantastiskt vackert som helst att uppleva i detta liv. På denna jord. Under min cykeltur till jobbet i morse blev jag så hänförd av naturens skira, vackra obeständighet att jag var tvungen att stanna till flera gånger. Landskapets och dimmans oförutsägbara, saktmodiga skiftningar.. Totalt igenimmade busskurer väckte det lilla busfröet i mig och jag var bara tvungen att stanna till för att skildra ett "God Morgon! :D" och "Morning Sunshine! :D" på glasrutorna. 
Nu ska jag lägga natten på kudden en stund ♥

11 september 2013

Modigt vågat eller moget avvägt


Bilden är från Louisiana i Köpenhamn. Jag såg ett sånt här foto på fb från en av mina vänner och frågade henne var det var ifrån. Tack vare den lilla triggern blev jag så mäkta inspirerad att jag ordnade en överraskningsresa dit, till Louisiana i Köpenhamn när min pappa fyllde 50..!

Men idag gjorde jag något som många knappt ens vågar tänka. Något som jag önskar ännu fler skulle våga göra. Jag bad om att få gå ner från heltidsanställning och jobba tre-dagars-veckor från och med så snart det var möjligt. Helt enkelt för att jag känner att jag vill ha mer tid för mig själv, att jobba med mig själv (vilket jag inte riktigt hinner över helgerna) och för att jag är nyfiken på att prova på ett annat yrke.

Ja, jag tror att jag är en människa som skulle må väldigt bra av att ha två yrken att växla mellan. Så, det andra spåret jag är inne på handlar om friskvård och alternativmedicin. Som jag började studera för flera år sedan. Dessutom är jag hungrig på språk! Många olika språk egentligen. Även att samla på nyanser och uttryckssätt i det talade svenska språket så att jag blir ännu grymmare på att taltolka! (Ja, det svenska teckenspråket finns ju också, för er som undrar. Och japp, jag jobbar som teckenspråkstolk ;) Jag känner att det här kommer att bli absolut toppenbra och jag känner just nu som att jag har världens bästa chef. 

Hon backade upp mig till 100% och meddelade att de skulle göra så gott de kunde för att kunna möta upp mina behov så snart det gick, i bästa fall redan vid månadsskiftet! Samma chef som stod upp för mig när jag släppte bomben om att jag ville fara ut och cykla några månader genom Europa. Med en kille som skulle cykla enhjuling hela vägen. Som jag till råga på allt inte kände(!) 

Förändringar kan vara läskiga och hela livet är en kompromiss. "Ovissheten är värst" sade min mentor på en praktikplats när jag gick i skolan, ett uttryck som fastnade hos mig. Men när man lämnar något öppnar man samtidigt nya dörrar till annat och längtar man tillbaka helt förskräckligt mycket så hittar man oftast på något sätt att börja om igen :)

Haha..! Det är så typiskt mig när jag tänker efter! Behöver inte ens tänka efter länge :p Jag liksom kastar mig ut i livet och bjuder in närvaron. Härvaron... Med vetskapen om att allt är föränderligt och känslan av att allt är möjligt, hur blir det bättre än så här? Vad mer är möjligt? Livet är alltid här och nu. Var är Du?


Carpe Noctem ♥

P.S. Ett stort, hjärtligt Tack till Tecken & Tolk AB som bidrar till att göra en annan värld möjlig! 

10 september 2013

Snart är det dags igen...


...att ge bort en bok! 
Den 14 september är den officiella Ge-bort-en-bok-dagen som är ett event som dragits igång av Maria Tomsby på facebook för ett antal år sedan :)

Så här kan det gå till: skriv en liten lapp med texten "Varsågod att läsa! Ge-bort-en-bok-dagen på fb 14/9-13" Lägg lappen i boken och lägg boken på ett bra ställe där någon lässugen lätt hittar den. Kanske inte på biblioteket, dock?? ^^


Sprid gärna evenemanget och läs mer om det här ! 

                          :D

9 september 2013

Länge leve loppislyckan!

Det här inlägget dedikerar jag till alla fantastiska loppisar och loppisfynd genom åren! Jag är som uppväxt på loppis kan man säga. Det började med att jag hasade efter mormor och mamma när jag var pytteliten. Sedan när jag var runt 10 så stod jag själv som säljare och sålde en av mina älskade vinterjackor som jag vuxit ur. Här är de senaste fynden från sammanlagt två loppisar i Örebro till den rara summan av 265 kr och två kramar! 
                                           ...Vive la loppis! :D

Hihi.. är det någon som kan pruta med kramar så är det väl jag ;) (Tänker som hastigast på den 6 månader långa kramturnén genom Europa som jag var medarrangör för.. Sök på 'Unicycling 4 love' eller 'Enhjuling genom Europa')