Svårast
är nog ändå att välja åt vilket håll man ska ta sitt (k)liv.
För hur mycket jag än vill göra så lever jag visst i en
fysisk kropp som uppenbarligen livnär sig på inte bara roliga och
spännande saker utan lika mycket på mat och sömn...!
Här
är han förresten, fiina Fredric som satsat mycket liv på att klättra en
elitcyklists väg. Över egen förväntan så kammade han i går
hem en lycklig tredjeplats. Stoor, varm
kram, skatt! Jag önskar dig inga tårar, utan fortsatt många härliga skratt ;)
Delar
av mitt egna liv används emellanåt till att strosa längs vatten och njuta av
solglittret. I bland får jag syn på en spektakulär skuggbild och tänker
att det Här är Levande konst mitt i Livet. Om någon timma när
någon annan går förbi är det inte alls samma juveler som vilar...
Men
ett är fortfarande sant för mig. Vi är alla själsliga varelser med
rymddräkter (läs kroppar) för att just kunna vistas här
tillsammans och leva som vi gör, mitt ute i rymden! Och det handlar
inte om att vi ska bli något. Det handlar varken om skola, jobb,
pengar, lycka, karriär eller om mig. Den stora meningen, oavsett vad vi använder
livet till, så är det nog för
att bygga. För att överbrygga. Detta fann jag i min kloka vän Micke Gunnarssons blogg: ”Det handlar om att jag likt en maskin har som
uppgift/möjlighet att fylla på jordklotet med mer godhet. Mer
godhet som ska ta över då jag är borta. Mer godhet som ska
fortsätta utveckla denna planet mitt ute i rymden. Det kanske låter
tråkigt, men vad mer handlar det om?”
Och som en kanadensisk gentleman i
åttioårsåldern sa i en intervju här om året: ”We got to live
our lives as if they're real”.
Åh, jag vill livet så mycket och Livet vill mig så mycket! Men nu är det visst slut på detta stycket! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar